Varför har jag inte hört talas om detta?
Om 100 miljoner människor blev måltavlor för en våldsam kampanj bestående av kidnappningar, fängslanden, tortyr och dödande, så skulle vi väl veta om det, eller hur? Särskilt i den moderna, uppkopplade världen med oändligt antal mobil-videor och snabbmeddelanden borde väl bevis för en sådan kampanj skapa rubriker världen över.
Tragiskt nog är svaret i detta fall nej och denna tystnad beror på att den hårdföra tyrannin har tvingat och manipulerat en bred grupp människor samt institutioner i Asien och väst till eftergivenhet.
Men så har det inte alltid varit…
Tidig nyhetsrapportering
När Kinas kommunistiska parti (KKP) först inledde kampanjen för att eliminera Falun Gong, blev det världsomspännande nyheter. Bara under 1999 förekom Falun Gong på omslagen av New York Times vid sex olika tillfällen, bland annat i en toppnyhet om en hemlig presskonferens som hölls av Falun Gong-utövare i utkanten av Peking. Denna tidiga bevakning var inte djupgående, kanske på grund av att den andliga metoden var obekant för de flesta västerländska journalister men den bevakades ändå ofta.
Under det följande året framkom dock mer kvalitativ rapportering från några västerländska medier.
Under hela 2000-talet publicerade Wall Street Journal en serie undersökande artiklar som avslöjade hur Falun Gong-utövare regelmässigt fängslades och torterades, ibland till döds, runt om i Kina. Dessa artiklar gav Journal ett Pulitzerpris för undersökande journalistik.
År 2001 blev Washington Post blev den första stora mediekanalen att avslöja att kinesiska tjänstemän hade fått uttryckliga order om att tortera och hjärntvätta Falun Gong-utövare som inte övergav sina övertygelser.
Tidigare samma år författade Washington Posts Phillip Pan en avslöjande artikel om två av deltagarna i ”självbränningsincidenten”. Incidenten var en falsk ”protest” som kommunistregimen spelade upp på Himmelska fridens torg i januari 2001. Händelsen var iscensatt av KKP i syfte att svartmåla Falun Gong-utövare i den kinesiska allmänhetens ögon. Pan var den första att publicera bevis för att brännarna inte var Falun Gong-utövare.
Även 2001 publicerade dåvarande senior-analytikern för CNN, Willy Lam, en undersökande artikel som identifierade den dåvarande KKP-ledaren Jiang Zemin som drivkraften bakom förföljelsekampanjen och han beskrev hur kommunistdiktatorn hade använt kampanjen för att bygga upp sin egen maktbas. Med andra ord avslöjade han hur hela kampanjen var ett politiskt maktövertagande av Jiang.
Från och med 2002 minskade dock rapporteringen drastiskt men det berodde inte på brist på bevis.
Bevis finns i överflöd
I mer än 20 år har det faktum att miljontals Falun Gong-utövare har trakasserats, frihetsberövats, fängslats, torterats och dödats av kinesiska myndigheter regelbundet dokumenterats i årliga rapporter av människorättsgrupper och regeringar världen över.
Washington DC-baserade Freedom House, en ledande, global organisation inom rapportering och påverkansoperationer för mänskliga rättigheter, har dokumenterat och berättat om förföljelsen mot Falun Gong i 22 år. De har dokumenterat både övergrepp mot Falun Gong i sin årliga Freedom in the World-rapporter och har också publicerat flera specialrapporter med detaljer om förföljelsen mot Falun Gong i Kina, inklusive 2017 års rapport: Falun Gong: Religionsfrihet i Kina och 2021 års rapport: Kina: Fallstudie om transnationellt förtryck.
I juli 2021 talade chefen för Freedom House om påverkansarbete vid en Falun Gong-demonstration i Washington DC och sade: ”Freedom House är idag solidariska med Falun Gong-utövare och alla som förföljs av KKP. Vi tackar er för ert mod och ser fram emot den dag då alla fritt kan utöva sina grundläggande rättigheter, inklusive rätten till religions- och trosfrihet.”
I mer än 20 år har Amnesty Internationals årsrapporter dokumenterat brutal och pågående behandling av Falun Gong-utövare i hela Kina. Under denna period har Amnesty också utfärdat pressmeddelanden och akuta åtgärder för att stödja enskilda Falun Gong-utövare, inklusive en akut aktion 2019 för att kräva frigivning av en gymnasielärare som var Falun Gong-utövare och felaktigt frihetsberövad och som riskerade tortyr.
USA:s utrikesdepartement har listat människorättsövergrepp mot Falun Gong i sina årliga rapporter till kongressen, liksom den amerikanska kommissionen för internationell religionsfrihet.
USA:s kongress har utfärdat fem resolutioner som beskriver förföljelsen mot Falun Gong som en kampanj ”som genomförs av regeringsföreträdare och polis på alla nivåer och som har genomsyrat varje del av samhället.”
Liknande dokumentation och uttalanden har gjorts av FN, Europeiska Unionen, den kanadensiska regeringen och många andra regeringar runt om i världen.
Och ändå, trots denna konsekventa dokumentation, försvann till stor del all korrekt och meningsfull rapportering om Falun Gong i Kina från och med 2002.
Vad hände egentligen?
Döda berättelsen
År 2001 reste New York Times-utgivaren Arthur Sulzberger till Kina för att träffa dåvarande KKP-ledaren Jiang Zemin, som på egen hand startade förföljelsen mot Falun Gong. Inom några dagar var nytimes.com blockerad i Kina (och förblev så under en tid), och ett team bildades då för att bygga en kinesisk-språkig utgåva av New York Times. Och under de följande två decennierna var New York Times misstänkt tyst beträffande Falun Gong, även när rivaliserande medier fortsatte att bevaka historien i minst ett eller två år till.
Så sent som 2019 har insiders på New York Times rapporterat att Falun Gong-berättelser har censurerats.
Den tidigare New York Times-korrespondenten i Peking, Didi Kirsten Tatlow, vittnade inför Kina-tribunalen om hur organstölder från Falun Gong-utövare faktiskt ägde rum i Kina och att det var en öppen hemlighet bland transplantationskirurger. Samtidigt vittnar hon om att hennes redaktörer på New York Times aktivt avrådde henne från att rapportera om detta faktum, och i slutändan blockerade henne från att fortsätta med ytterligare utredningar.
The New York Times var inte ensam om denna censur.
År 2001 togs TIME magazine bort från varje hylla i Kina efter att ha publicerat en artikel om Falun Gong-utövares närvaro i Hongkong.
År 2007 ställde Kanadas nationella public service-bolag, CBC, in en planerad dokumentär om Falun Gong efter att ha utsatts för press från den kinesiska ambassaden (CBC hade sändningsrättigheterna till OS i Peking 2008).
År 2010 arbetade författaren Peter Manseau på en Falun Gong-artikel till Washington Posts söndagsmagasin. Hans redaktörer gillade initialt idén och föreslog att den kanske skulle få platsen på förstasidan. Tio dagar efter att ha begärt en kommentar från den kinesiska ambassaden lade tidningens redaktörer ner artikeln. Manseau fick ändå hela arvodet för sin artikel och inte bara de 30 % som är typiskt för en berättelse som aldrig publiceras. Under samma period lobbade nyhetskanalen tillsammans med den kinesiska regeringen för att ordna visum åt en av sina reportrar, som kinesiska tjänstemän tidigare varit ovilliga att släppa in i Kina, på grund av arbete han gjort flera år tidigare.
År 2014 publicerades en fiktiv berättelse i den australiska utgåvan av Reader’s Digest där en Falun Gong-flykting hade en biroll. Det kinesiska tryckeriet vägrade att trycka tidskriften om de inte först censurerade historien, vilket de också gjorde.
År 2018 ställde australiska ABC in en intervju med den tidigare Miss World, Anastasia Lin, på grund av hennes åsikter. Lin är en framstående förespråkare för mänskliga rättigheter i Kina och hade varit mycket frispråkig beträffande förföljelsen mot Falun Gong. Efter att ha blivit pressad, sa en producent till Lin att beslutet kom från ”högre ort.”
Det är tydligt att finns ett mönster i hur KKPs utpressning leder till tystnad i västerländska medier, men hur är detta möjligt? Hur kan ett utländskt styre utöva så stort inflytande?
Följ pengarna
Som exemplen med Washington Post och CBC ovan visar är det avgörande för västerländska medier att ha medial närvaro i Kina, särskilt avseende viktiga händelser som OS eller besöket av en utländsk statschef. Med tanke på skalan och omfattningen av den censur som KKP uppnått i väst i fråga om Falun Gong, sträcker sig inflytandet sannolikt långt bortom medias närvaro i Kina.
Tyvärr är det de ekonomiska banden som utgör den största intressekonflikten i många fall. Efter att Kina gick med i WTO i december 2001 strömmade västerländska företag in i Kina. Under det följande decenniet flödade kapital in i Kina vilket ledde till en enorm ekonomisk tillväxt och detta gav KKP större möjlighet att påverka västerländska institutioner.
Sex företag kontrollerar 90 % av amerikanska medier i USA, mestadels nätverks-tv och kabel-tv och dessa företag har enorma affärsintressen i Kina. Som exempel har Disney, som äger ABC och flera filmbolag, öppnat nöjesparker i Kina. Enligt J P Morgan överstiger den årliga omsättningen för enbart Shanghai-parken (före COVID-19) 1 miljard dollar. Enligt en rapport i New York Times träffade Disneys ordförande, Bob Iger, Kinas högsta propagandaminister 2010 och lovade att använda Disneys globala plattform för att sprida KKP-propaganda. Disney blev därmed i praktiken en agent för KKP:s makt världen över.
CNN:s moderbolag har ett partnerskap som omfattar 50 miljoner dollar med ett kinesiskt företag under KKP:s översyn. Vinklad bevakning från CNN är överflödig. Som exempel finns det flera inslag där CNN lovordar Kinas hantering av coronaviruset.
Moderbolaget till MSNBC och NBC, NBC Universal har tecknat ett samarbetsavtal med Kinas statliga nyhetsbyrå Xinhua och Kinas ledande teknikjätte, Baidu. NBC Universal har också en andel i ett kinesiskt medieprojekt värt 3,8 miljarder dollar.
Pelarna i västerländska tryckta media är lika komprometterade. Boston Globe, New York Times, L A Times, Wall Street Journal, Washington Post och andra medier har majoritetsägare som är miljardärer med enorma affärsintressen som kontrolleras av KKP. Till exempel är den mexikanske miljardären Carlos Slim den största aktieägaren i New York Times. Slims satsningar med kinesiska företag omfattar bil- och högteknologiska industrier och utgör en betydande del av hans förmögenhet.
KKP spenderar 10 miljarder dollar varje år på sin externa propaganda till länder över hela världen. Olika tidningar i Amerika och andra västländer tjänade miljontals dollar på annonser från KKP för dess China Daily-bilagor i tidningarna.
Det finns dussintals fall där KKP har bjudit västerländska journalister, redaktörer och utgivare på exklusiva resor till Kina och de var alla finansierade av KKP. En rapport från 2020 från International Federation of Journalists nämnde flera exempel på reportrar från utländska nyhetsmedier som därefter ”producerade artiklar som troget speglar Pekings ståndpunkt” i olika känsliga frågor.
År 2018 undertecknade Associated Press och KKP:s talesperson på Xinhua News Agency ett samförståndsavtal (MOU) för att utöka samarbetet inom områden som nya medier, tillämpning av artificiell intelligens (AI) och ekonomisk information. Detta väckte oro i kongressen, där medlemmar från båda partierna nyligen hade blivit bättre informerade om kinesiska påverkansoperationer i USA.
Kort sagt så kommer en betydande andel, om inte majoriteten av intäkterna som genereras av vissa amerikanska medier, från Kina och är därför föremål för auktoritärt styre där. Detta faktum borde åtminstone utgöra en betydande intressekonflikt för dessa medieföretag.
En diplomatisk offensiv
Att marginalisera och tysta Falun Gong-utövare runt om i världen genom diplomatiska uppdrag har varit en prioritet för KKP i mer än 20 år.
Detta tryck utövas på de allra högsta nivåerna.
Vid ett timslångt toppmöte med dåvarande amerikanska presidenten Bill Clinton uttryckte Jiang Zemin under APEC:s möte 1999, sin oro över att USA skulle uppvisa ”fel” inställning i Falun Gong-frågan. Bland de viktiga frågor som diskuterades var det endast Falun Gong-frågan som togs upp direkt av Jiang Zemin och dessutom dokumenterades i en bok som Jiang själv gav till president Clinton. Associated Press rapporterade: ”När Kina och USA försökte reparera nyligen skadade relationer gav president Jiang Zemin president Clinton en ovanlig gåva: en bok som försvarar Kinas förbud mot en populär meditationsmetod [Falun Gong]… bokens 150 sidor på engelska är en obeveklig propagandastorm från Kinas helt statligt styrda medier.”
Dagar efter att Condoleezza Rice tog över som nationell säkerhetsrådgivare 2001 spårade ett möte snabbt ur som hon hade med sina kinesiska motsvarigheter. Agendan var att ta upp viktiga säkerhetsfrågor. I stället blev Rice och hennes team istället bombarderade med ett 30 minuter långt, väl förberett tal som svartmålade Falun Gong. Frustrerade bad Rices team slutligen tjänstemännen att lämna deras kontor.
I hela den demokratiska världen finns folkvalda, entreprenörer, professorer och journalister som varit delaktiga i att hålla tyst om vad många juridiska experter har kallat ”folkmordet på Falun Gong.” Samtidigt har flera personer blivit rasande över utpressningstaktiken och sedan blivit ännu mer högljudda i sitt stöd för Falun Gong som följd.
KKP har genomfört dessa påtryckningsmetoder främst genom diplomatiska kanaler, den kinesiska diasporan, vänortsrelationer samt kinesiska forskare i väst och affärsmän som har intresse av att hålla sig väl med KKP.
Västerländska politiker som uttrycker någon form av stöd för Falun Gong är prioriterade måltavlor för kommunistpartiets manövrar.
Medlemmar av USA:s kongress samt kanadensiska och europeiska parlamentsledamöter har på liknande sätt fått utstå en ström av propaganda. Kongressledamöter rapporterar regelbundet att de får telefonsamtal, brev, tidningar och DVD:er från ambassadtjänstemän som gör propagandarundor i Washington. Dessa åtföljs ibland av inbjudningar till lyxiga, officiella besök i Peking.
Förutom de vanliga telefonsamtalen, breven och personliga besöken som syftar till att smutskasta Falun Gong, inkluderar dokumenterade påtryckningar också hot om åtgärder mot handel, kulturella eller akademiska utbytesprogram, eller ett avbrott från vänortsrelationer om KKP:s krav inte uppfylls. Claudia Rosett som skriver i Wall Street Journal ger en beskrivning av hur många armar som har vridits om i KKP:s kamp mot Falun Gong.
Inte ens tjänstemän i småstäder har skonats. Borgmästare Randy Voepel från Santee i södra Kalifornien fick ett brev från kommunistpartiets generalkonsul i Los Angeles som förtalade Falun Gong. Voepel svarade:
”’Ditt brev fick mig personligen att frysa ända in i märgen. Jag blev chockad över att en kommunistisk nation skulle gå så långt som att undertrycka det som rutinmässigt accepteras i detta fria land… Jag har största respekt för det kinesiska folket i ert land och överallt annars i världen, men måste vara ärlig i min oro för att er regering ska undertrycka mänskliga rättigheter, vilket också framgår av er begäran.” Herr Voepel utfärdade sedan en utfästelse som borgmästar där han hyllade Falun Gong
— Borgmästare Randy Voepel
Fokus på Falun Gong är tydligt även i cyberspace.
Av de tio mest blockerade webbplatserna i Kina rapporterar fyra utförligt om förföljelsen mot Falun Gong. Andra inkluderar Voice of America och Radio Free Asia.
Enligt en studie utförd av Harvards Berkman Center for Internet and Society är sökningar på nyckelord med Falun Gong också bland de mest blockerade av kinesiska censur-filter (se Berkman Center rapporten).
Varför utgör Falun Gong ett undantag?
Färska rapporter från New York Times, Washington Post och många andra har avslöjat fruktansvärda människorättsövergrepp mot uiguriska muslimer och Hongkongs invånare bland många andra. I dessa områden verkar många amerikanska medier inte censurera sin bevakning trots att den avslöjar fruktansvärt maktmissbruk från KKP.
Varför är Falun Gong-berättelsen annorlunda?
”KKP tystar och marginaliserar Falun Gong mer än någon annan grupp just för att Falun Gong avslöjar KKP:s brott mer än någon annan grupp. Så enkelt är det.”
Till skillnad från uigurer, Hongkong eller Tibet är Falun Gong-utövare inte begränsad till regionala eller etniska gränser. Innan förföljelsen inleddes i Kina fanns Falun Gong-utövare överallt. Du kunde hitta dem i praktiskt taget varje park i städer, samhällen och till och med i små byar runt om i landet. Utövare kom från alla samhällsskikt, från höga militära ledare till hemmafruar; från universitetsprofessorer till lantbrukare. De gamla, de unga… det var omöjligt att skilja det kinesiska folket i allmänhet från Falun Gong-utövare.
Samtidigt som det handlar om en andlig metod rotad i forntida kinesisk kultur, så avslöjar Falun Gong-utövares ansträngningar också folkets önskning om att återuppliva traditionella värderingar och kultur och avslöja KKP för vad det är – en utländsk kommunistisk ideologi som har förstört traditionell kinesisk kultur och förföljer det kinesiska folket för att behålla makten. Det fick KKP:s att utge sig för att representera Kinas kultur och folk.
Dessutom, när den våldsamma kampanjen mot Falun Gong fortsatte, mobiliserade utövare gräsrotsinsatser över hela Kina för att avslöja KKP:s lögner och fruktansvärda brott. På vägen hittade de många som trodde helhjärtat på KKP-propagandan och ville därför inte lyssna på något annat än de officiella berättelserna. Därför inledde Falun Gong ett bredare uppdrag att systematiskt avslöja KKP:s ursprung, historia och dokumentera många av dess grova lögner och grymheter, både nuvarande och äldre, för att slutligen låta sina landsmän förstå hela omfattningen av den propaganda och tyranni de utsatts för i över 70 år.
Under de senaste två decennierna har miljontals Falun Gong-utövare över hela Kina etablerat små tryckerier i sina hem, där de skapar och delar ut broschyrer till varje hörn av Kina. Denna underjordiska nyhetsspridning motverkade de statliga medierna och öppnade det kinesiska folkets ögon för den styrande regimens fulla bedrägeri och tyranni.
En liknande insats har ägt rum utanför Kina, där Falun Gong-utövare har varit avgörande för att skapa mjukvara för att kringgå brandväggen i Kina, etablerat kinesisk-språkiga medier som sänder till Kina via satellit och kortvågsradio, samt etablerat människorättsprojekt som utnyttjar Kinas största informationsnätverk.
Kort sagt har Falun Gong blivit den största visselblåsaren som verkar mot KKP:s brott och det har gjort dem till det största målet för KKP:s förtryck i hela Kina och i resten av världen.
Det är därför den sanna historien om Falun Gong och vad som verkligen händer i Kina sedan nästan 20 år, till stor del har förblivit utanför media, även när människorättsövergrepp mot andra grupper rapporteras i nyheterna.
Bryta tystnaden, snedvrida berättelsen
Under de senaste åren har tystnaden ersatts av en stadig ström av desinformation och propaganda… i väst.
Från och med 2019 har Falun Gong uppmärksammats i flera stora medierapporter. I många fall förvränger dock dessa rapporter grovt Falun Gongs läror och tro. Dessutom efterliknar dessa rapporter med chockerande likhet den hatfyllda propaganda som är framträdande i det kommunistiska Kina, vilket driver på en fruktansvärd förföljelse av människor som utövar Falun Gong där.
Förföljelsen mot 100 miljoner människor under de senaste 22 åren? Dessa västerländska rapporter ignorerar den till stor del.
Anledningarna till denna mer färska trend att framställa Falun Gong på ett felaktigt sätt, härrör mestadels från samma KKP-inflytande som orsakat tystnaden under de senaste två decennierna. I sammanhanget ingår den infekterade situationen i amerikansk politik och hur många inom media har använt Falun Gong som ett redskap för att misskreditera rapporteringen i Epoch Times.
