Kvällen då förföljelsen startade

Falun Gong-seminarier hölls i Folkets Sal och även på kinesiska ambassader från Paris till New York. Ett antal tjänstemän från regeringen och det kinesiska kommunistpartiet (KKP) började själva utöva Falun Gong. 

Mars 1996 – Falun Gong drar sig ur det kinesiska Qigong-forskningsinstitutet då man vägrade ta ut avgifter, vilket institutet krävde, och önskade vara självständiga från regeringen och KKP (det kinesiska kommunistpartiet).

Nästan omedelbart därefter började negativa artiklar om Falun Gong dyka upp i lokala medier kontrollerade av KKP. Byrån för allmän säkerhet började övervaka Falun Gong-utövare och Falun Gong-böcker (som vid den tiden var nationella bästsäljare) förbjöds från vidare publicering. Även om utövandet fortsatte att växa, med uppskattningsvis 70 miljoner utövare 1998, eskalerade ändå trakasserierna och övervakningen mot utövarna.

I april 1999 publicerades en artikel i staden Tianjin som hånade Falun Gong. Artikeln var skriven av Luo Gan, svåger till chefen för Kinas allmänna säkerhetsbyrå och medlem i KKP:s mäktiga politbyrås ständiga utskott.

Mellan den 19 och 24 april höll Falun Gong-utövare sittvaka utanför tidningens kontor för att kräva återkallelse av beslutet; ett lagligt tillvägagångssätt som hade lett till återkallelser i liknande isolerade incidenter på andra håll i Kina i slutet av 1990-talet. Denna gång skickade dock Tianjins säkerhetsbyrå kravallpolis för att misshandla de Falun Gong-utövare som kommit för att överklaga, vilket slutade med att utövarna skadades. Polisen arresterade 45 personer.

När Falun Gong-utövare begärde att de arresterade skulle frisläppas, fick de veta att polisen agerade på order av Peking och att de arresterade utövarna inte skulle släppas utan tillstånd från Peking. Polisen i Tianjin föreslog till Falun Gong-utövarna att om de ville klaga på beslutet fick de åka till huvudstaden: ”Endast genom att åka till Peking kan det bli en lösning på problemet”.

Den 25 april samlades Falun Gong-utövare vid det centrala överklagande-kontoret för att kräva ett slut på trakasserierna av utövare och begränsningen i publicering av Falun Gong-material samt att olagligt inspärrade utövare skulle släppas fria. Samlingen var fredlig och ordnad. Samma kväll fick Falun Gong-utövarnas gehör för sina ståndpunkter och de arresterade utövarna i Tianjin släpptes och alla åkte hem.

 

Varför är detta viktigt? KKP framställde sammankomsten den 25 april som en ”belägring” av central-regeringens lokaler och politiserade därmed Falun Gong både i Kina och utomlands utan grund. Trots att Falun Gong är en helt opolitisk kultiveringsmetod började KKP ändå sprida historier om att Falun Gong konkurrerade med kommunistpartiet om makten.

Den 25 april hade mellan 10 000–20 000 Falun Gong-utövare samlats under fredliga former utanför regeringens centrala överklagande-kontor, varpå säkerhetsstyrkorna omedelbart bad utövarna att samla sig utanför central-regeringens Zhongnanhai-kontor.

Flera Falun Gong-utövare träffade där dåvarande premiärministern Zhu Rongji och andra höga ledare för att begära ett slut på trakasserier och begränsningen i publicering av Falun Gong-material samt frigivning av utövare i Tianjin. Zhu försäkrade de närvarande att partiet inte var emot Falun Gong och gick därmed med på att frige de fängslade utövarna. Vid skymningen frigav Tianjin alla fängslade Falun Gong-utövare i enlighet med instruktionerna från central-regeringen.

En förargad Jiang Zemin: “Kommunistpartiet måste utrota Falun Gong”.

Den dåvarande partiledaren Jiang Zemin reagerade på demonstrationen på ett helt annat sätt. Han var enligt uppgift förargade över att Falun Gong-utövare hade organiserat en så stor demonstration utanför regeringskontoret, störde sig på metodens storlek och självständighet samt ansåg att deras moraliska filosofi var oförenlig med partiets ateism.

Samma kväll beslutade Jiang att kommunistpartiet måste utrota Falun Gong – en religion med minst lika många utövare som det fanns partimedlemmar i hans parti.

Därefter inledde KKP omfattande och samordnade attacker mot Falun Gong-utövare.

Enligt journalistiska rapporter verkade beslutet främst ha fattats av Jiang Zemin, dåvarande ledare för KKP. Källor som citerades av Washington Post uppgav till exempel att ”Jiang Zemin ensam beslutade att Falun Gong måste elimineras” och ”valde det han ansåg vara ett lätt mål”. Vissa analytiker spekulerade i att förbudet mot Falun Gong till stor del motiverades av Jiangs önskan att konsolidera den politiska makten inom KKP:s politbyrå. Andra har förklarat det med att Jiang och andra högsta ledare betraktade Falun Gong som motsatsen till partiets uttalade ateism och som ett hot mot dess ideologiska hegemoni i Kina. När en stor del av befolkningen helhjärtat omfamnar sanning, medkänsla och tolerans som principer att leva efter blir det trots allt svårt att upprätthålla ett regim som till stor del bygger på korruption, våld och personliga tjänster när en stor del av befolkningen helhjärtat omfamnar sanningsenlighet, medkänsla och tolerans som principer att leva efter.

Under våren 1999 inträffade en rad händelser som kulminerade i den fullskaliga offensiven mot Falun Gong den 20 juli. I slutet av april cirkulerades ett brev från Jiang Zemin bland partiets ledande befattningshavare med instruktioner om att studera och genomföra hans direktiv. I brevet beskrevs Falun Gong som en statsfiende som måste övervakas och kontrolleras för att skydda KKP:s säkerhet. Ett memorandum från maj 1999 med liknande innehåll spreds därefter till partimedlemmar över hela Kina.

Den 10 juni 1999 upprättade politbyråns ständiga utskott 610-kontoret som en underavdelning till partiet. 610-kontorets enda syfte var – och är fortfarande – att övervaka, spåra och förfölja utövare av Falun Gong (och andra till partiet misshagliga religiösa grupper i samhället).

Sanningsenlighet, medkänsla och tolerans förbjuds officiellt i Kina

Den 20 juli 1999 greps hundratals Falun Gong-utövare av säkerhetsstyrkor. Två dagar senare, den 22 juli, utfärdades ett officiellt förbud mot Falun Gong.

Kinesiska advokater och internationella experter: Denna förföljelse är olaglig

Enligt juridiska experter hade varken 610-kontoret eller KKP laglig befogenhet att agera på statens vägnar för att vidta sådana åtgärder mot Falun Gong. Enligt kinesiska advokater och internationella experter, såsom Human Rights Law Foundation, är förbudet mot att utöva Falun Gong i sig en olaglig handling enligt både kinesisk och internationell rätt.

Inledningsvis förklarade den KKP-kontrollerade pressen att Falun Gong förbjöds eftersom det utgjorde ett hot mot den sociala ordningen och också för att dess ”teism” och värderingar om sanning, medkänsla och tolerans var oförenliga med marxistisk materialism. I motsats till vad många tror förbjöds Falun Gong inte som en ”ond religion” eller ”ond sekt”. Den nedsättande beteckningen användes tre månader efter att förföljelsen inleddes som ett sätt att undergräva allmänhetens sympati för utövarna och rättfärdiga förbudet i efterhand.

Förbud mot böcker och annat material som främjar Falun Gong

Enligt officiella dokument som säkerhetspolisen utfärdade i juli 1999 blev det förbjudet att offentligt visa bilder och symboler som associerade till Falun Gong, liksom att inneha eller distribuera böcker eller annat material som marknadsförde Falun Gong. Även det att samlas för att utöva Falun Gong-övningar eller att organisera sig för att motsätta sig förbudet förbjöds.

Personer som fortsätter att utöva Falun Gong (även om det bara är i sina egna hem) och/eller de som fredligt motsätter sig förtrycket fängslas rutinmässigt, torteras och dödas ibland när säkerhetsstyrkorna tvingar dem att avsäga sig sin andliga tro. De som avsäger sig utövandet under press blir föremål för övervakning och trakasserier efter frigivningen i ett försök att hindra dem från att återuppta Falun Gong. Tvångskonvertering var från början, och är fortfarande, det yttersta målet för partiets kampanj mot Falun Gong.