Varför förföljs Falun Gong i Kina?
Bara sju år efter att Falun Gong hade introducerats för allmänheten i Kina, gick det från att vara mycket populärt i hela landet till att bli det kinesiska kommunistpartiets (KKP) största fiende.
I juli 1999 inleddes en brutal kampanj riktad mot de 100 miljoner människor som utövade Falun Gong, samt deras släktingar, vänner och kollegor. I en drakonisk kampanj som inte setts sedan kulturrevolutionen genomfördes bokbränningar, mass-arresteringar och fängslanden, tortyr och tvångsomskolning över hela Kina. Praktiskt taget alla i Kina blev antingen måltavlor eller tvingades att medverka.
Men varför skedde detta? Vad ledde till den brutala förföljelsen?
KKP är en totalitär regim
Den främsta anledningen är att KKP är en totalitär regim, trots att det försöker utge sig för att vara en auktoritär regim. Vad är skillnaden?
Både totalitära regimer och auktoritära regimer är former av diktaturer. Men en auktoritär regim tillåter fortfarande att vissa institutioner existerar utanför dess kontroll. En totalitär regim, å andra sidan, vill kontrollera allt – allt offentligt och privat liv står under absolut kontroll av regenten eller partiet. Den tillåter inga konkurrerande eller motsatta åsikter eller politiska partier. Under en totalitär regim finns det ingen oberoende press eller rättsväsende. Det är som leninistiska eller stalinistiska system – de kan göra vad som helst med dig, och om de bestämmer sig för det, kan de få dig att försvinna. Därför måste alla oberoende krafter i samhället – vare sig de är politiska, religiösa eller av annat slag – bringas under dess kontroll, annars anses de vara en fiende.
1. Falun Gongs enorma popularitet och snabba tillväxt
Endast sju år efter att Falun Gong introducerades för allmänheten hade det blivit den mest populära qigong-metoden i kinesisk historia. 1998 var det fler kineser som utövade Falun Gong än det fanns medlemmar i kommunistpartiet.
Falun Gong lockade människor från alla samhällsskikt, från bönder till universitetsprofessorer, från kulturell elit till högt uppsatta militärer och poliser. Till och med familjemedlemmar till KKP:s centrala politbyrå – landets högsta styrande organ inom KKP – studerade metoden.
70–100 miljoner – En studie från 1998 genomförd av Kinas statliga idrotts-kommission uppskattade att över 70 miljoner människor utövade Falun Gong i Kina vid den tiden. Kinas egen statliga TV sände ett nyhetsprogram ungefär samtidigt, där programledaren berättade för tittarna att ”över 100 miljoner människor lär sig Falun Gong”. Det skulle innebära att i ett land med 1,3 miljarder invånare (vid den tiden) utövade 1 av 13 personer Falun Gong.
Vissa KKP-ledare såg ett så stort och ständigt växande antal som ett hot, särskilt då dessa siffror översteg de 60 miljoner medlemmarna i KKP vid den tiden.
2. Falun Gongs fullständiga oberoende av det kinesiska kommunistpartiets kontroll
Kommunismen, som en totalitär ideologi, kontrollerar alla aspekter av människors liv, inklusive vad de får tänka och tro. I Kina får alla kyrkor, tempel och till och med hälsokliniker endast bedriva verksamhet med godkännande och under kontroll av KKP. När Falun Gong först introducerades för allmänheten i Kina måste det därför också ske under överinseende av den statliga kinesiska Qigong-myndigheten -China Qigong Science Research Association.
Falun Gongs grundare, Li Hongzhi, turnerade i Kina och höll föreläsningar under en period som varade endast två år, från 1992 till 1994. Därefter spreds metoden snabbt genom ryktesvägen och genom ett informellt nätverk av lokala volontärer som undervisade i metoden på offentliga träningsplatser.
1996, efter påtryckningar att bilda en kommunistparti-avdelning och ta ut avgifter för övningarna, drog sig Falun Gong ur den statliga Qigong Science Research Association of China.
Li ville hålla övningarna fria från politisk påverkan. Han ville också att det skulle förbli en personlig övning utan formellt medlemskap och som alltid erbjuds gratis.
Följaktligen blev Falun Gong den största gruppen människor som inte stod under kontroll av det kinesiska kommunistpartiet.
”Partiet försökte i mitten av 1990-talet få bättre kontroll över alla qigong-grupper. 1996 uppmanade den statliga qigong-föreningen, som Falun Gong var knuten till, att partigrenar skulle bildas bland utövarna och försökte tjäna pengar på Falun Gongs läror. Li Hongzhi valde att bryta med föreningen, med avsikten att Falun Gong skulle förbli en personlig övning utan formellt medlemskap och som spreds gratis. Falun Gong fortsatte att spridas genom ett löst sammanknutet nätverk av meditationsplatser och frivilliga koordinatorer över hela landet.”
3. Falun Gongs vägledande principer är oförenliga med kommunistisk, ateistisk ideologi
Sedan KKP tog makten 1949 har partiet med våld påtvingat det kinesiska folket kommunistiska ideal, särskilt under den tumultartade kinesiska kulturrevolutionen. Denna påtvingade indoktrinering ersatte den djupt andliga kinesiska kulturen med en ideologi präglad av ateism, materialism och kamp – och lärde folket att ”finna glädje” i att kämpa mot himlen, mot naturen och mot varandra.
I skarp kontrast till detta, återintroducerade Falun Gongs läror den uråldriga visdomen om andlig utveckling, tro på det gudomliga och traditionella värderingar, som tillsammans hade upprätthållit den kinesiska civilisationen i årtusenden. Falun Gongs kärnprinciper – Sanning, Medkänsla och Tolerans – var raka motsatsen till den kommunistiska kulturen, som styr genom bedrägeri och kamp.
Kort sagt fruktade KKP:s ledare att Falun Gongs starka moralkod skulle kunna undergräva partiets våldsamma, leninistiska taktik för att kontrollera samhället.
4. Politbyråns ledares avundsjuka och politiska motiv
Den tidigare KKP-ledaren Jiang Zemin planerade, initierade och verkställde personligen kampanjen för att eliminera Falun Gong, trots att andra högt uppsatta ledare motsatte sig kampanjen. Han gjorde detta i ett desperat försök att bygga upp sin egen makt.
Jiang Zemin blev ledare för KKP 1989, främst på grund av sitt stöd för massakern på Himmelska fridens torg, men hade mycket lite stöd inom partiet. Han var impopulär inom KKP:s centrala politbyrå, och många ansåg Jiang vara en övergångsfigur som skulle ersättas efter några korta år.
Jiang, som tidigare varit borgmästare i Shanghai, hade rykte om sig att ”försöka verka användbar, men inte få något gjort”. Även bland allmänheten blev Jiang föremål för hån på grund av en rad pinsamma uppträdanden inför andra världsledare.
Medan Jiangs personliga image skadades och hans position i partiet förblev instabil, växte Falun Gong snabbt och fick beröm och lovord över hela Kina, även från många myndigheter. Dessutom innebar Falun Gong en pånyttfödelse av traditionella värderingar – värderingar som det kommunistiska regimen hade försökt krossa i årtionden.
Många av hans medarbetare uppger att Jiang blev desperat.
I ett försök att befästa sin makt och krossa denna renässans för traditionella värderingar vände sig Jiang till samma taktik som många tidigare KKP-ledare använt. Han inledde en våldsam kampanj mot ett segment av det kinesiska samhället för att eliminera dem, samtidigt som han skrämde resten av samhället till underkastelse för att således bygga upp sin egen makt.
“Förtrycket [mot Falun Gong] genomfördes för att demonstrera och befästa den kinesiska ledningens makt … Källor inom kommunistpartiet uppgav att politbyråns ständiga utskott inte enhälligt stödde förtrycket och att president Jiang Zemin ensam beslutade att Falun Gong måste elimineras.”
Enligt Washington Post ”genomfördes förtrycket [mot Falun Gong] för att demonstrera och befästa den kinesiska ledningens makt … Källor inom kommunistpartiet uppgav att politbyråns ständiga utskott inte enhälligt stödde förtrycket och att president Jiang Zemin ensam beslutade att Falun Gong måste elimineras.” Samma artikel citerade en partitjänsteman som uppgav att ”detta uppenbarligen är mycket personligt för Jiang”.
I en artikel från februari 2001 skrev Willy Lam, dåvarande senioranalytiker för Kina på CNN, att Jiang ”verkar använda massrörelsen för att främja lojaliteten mot sig själv”.Mer än tjugo år senare pågår förföljelsen fortfarande.
