Ljus i mörkret: Falun Gong-utövare uppmärksammar 27 år av förföljelse

Den 20 juli 1999 inledde det kinesiska kommunistpartiet (KKP) en storskalig förföljelse i ett försök att utplåna Falun Gong. Tjugosju år senare har de fortfarande inte lyckats – och i juli i år synliggjordes deras misslyckande i städer runt om i världen.

Från Washington till Kuala Lumpur, från Lincolnmonumentet till trottoaren utanför den kinesiska ambassaden i London, samlades utövare under slutet av juli för att markera årsdagen av kampanjen mot deras tro. De tände ljus för de döda, höll upp porträtt på avlidna och berättade för förbipasserande vad som har gjorts mot människor vars enda brott var att tro på sanning, medkänsla och tålamod. Många fick ta del av informationen för första gången. Minnesstunderna sträckte sig över kontinenter, med sammankomster rapporterade i bland annat USA, Kanada, Sydkorea, Malaysia, Storbritannien, Japan och Australien. Var de än hölls var budskapet detsamma: förföljelsen har inte upphört, och inte heller beslutsamheten att se den upphöra.

Kultiveringsmetoden introducerades i Kina 1992 och hade inom sju år lockat uppskattningsvis 100 miljoner människor. Mer än ett kvarts sekel efter att regimen agerade för att utplåna metoden fortsätter den mänskliga kostnaden att öka: utövare frihetsberövas och torteras fortfarande för att de mediterar eller pratar med sina grannar; mer än 5 300 dödsfall i häkte har dokumenterats, men den verkliga siffran tros vara betydligt högre; och den statligt sanktionerade tvångsskörden av utövares organ fortsätter.

Omkring 2 000 utövare marscherade genom den amerikanska huvudstaden den 23 juli och samlades på kvällen framför Lincoln Memorial, med Washingtonmonumentet som reste sig i bakgrunden.

När skymningen övergick i blått satt de i ordnade rader i gula och vita kläder, var och en med ett ljus i handen, medan hundratals ljus nedanför bildade de kinesiska tecknen för ”Falun Dafa”, och porträtt på avlidna stod uppställda.

Marina Vassong från Philadelphia, som lämnade Sovjetunionen för decennier sedan och som förlorade familjen i Förintelsen, sade att världen en gång hade svurit ”aldrig mer”, men att en liknande fasa i dag utspelar sig ohämmat i Kina. Colleen Thiel, som återfanns bland turisterna, kunde inte förena regimens grymhet med utövares ​​övertygelse. ”Att tortera och fängsla människor vars grundläggande tro är vänlighet är helt obegripligt för mig”, sade hon.

Regnet föll oupphörligt i Toronto den 18 juli, men utövarna fortsatte ändå att genomföra aktiviteter: morgonövningar utanför Ontarios lagstiftande byggnad; en demonstration; en marsch mitt på dagen och en kvällsvaka vid det kinesiska konsulatet.

De lugna aktiviteterna lockade många människor. Zelia, som var på besök från Turkiet, stannade mitt i joggingrundan för att titta, provade sedan övningarna och satt i meditation i en halvtimme i det blöta vädret. Marvin, som såg aktiviteten för första gången, blev chockad när han fick veta om organstölderna och tyckte det var mycket skrämmande eftersom förföljelsen hade blivit ”en institutionaliserad praxis.” Under kvällsvakan sade en kvinna vid namn Lori att stillheten gjorde henne mer öppen för budskapet: ”Det är så vackert här eftersom det är fridfullt och möjliggör reflektion.

Regnet föll hela dagen även i Seoul, och utövare gjorde övningarna i ösregnet innan de genomförde en stilla demonstration, en minnesstund och en två kilometer lång marsch genom stadens centrum den 20 juli.

Den sydkoreanska Falun Dafa-föreningen varnade för att Pekings förföljelsekampanj inte längre håller sig innanför Kinas gräns, utan även når in i koreanska institutioner genom påtryckningar och ”enad front-taktik”. Filmregissören Heo Eun-do, som förra året öppnade Seoul Larkspur International Film Festival med dokumentären State Organs, sade till publiken att tystnad inför dessa övergrepp bara hjälper förtryckarna på vägen. Mest gripande var en besökare från Jilin-provinsen i Kina, som sade att en sådan scen skulle vara otänkbar hemma – hans mor, som var utövare, hade aldrig vågat göra övningarna i dagsljus, ”bara i hemlighet på natten.”

Utövare utförde två särskilt viktiga aktiviteter den dagen. På morgonen samlades de utanför den kinesiska ambassaden, läste ett uttalande på kinesiska, malajiska och engelska och – orädda inför det uppdrag de stod inför – levererade de ett protestbrev till dörren där de krävde att förföljelsen skulle upphöra. Sent på eftermiddagen förflyttade de sig till Titiwangsa-parken där övningsmusiken drog till sig en stadig ström av förbipasserande.

Bibbo, som driver ett lokalt meditationscenter, stannade till eftersom synen kändes bekant – och blev förskräckt när hon för första gången fick veta att utövare blir förföljda och till och med får sina organ stulna medan de lever. ”Detta är något som förtjänar att uppmärksammas över hela världen så att människor kan hjälpa till att stoppa det,” sade hon. En överlevande vid namn Li, som nu bor i Malaysia, beskrev hur han torterades i ett kinesiskt fängelse: hans naglar genomborrades med nålar, två tånaglar slets ut och han förvägrades sömn under tjugotvå dagar.

Mellan sju och tio på kvällen tog utövare plats på trottoaren mittemot den kinesiska ambassaden. Det var en stillsam fortsättning efter en tvådagarsparad helgen innan. De satt i meditation klädda i gult framför banderoller med texten ”Sluta förfölja Falun Gong” och ”Världen behöver Sanning-Medkänsla-Tålamod”, var och en med ett ljus och ett porträtt av någon som dött till följd av förföljelsen.

Pendlare och turister drogs till de upplysta skyltarna. När vissa fick veta att fredliga människor hade dödats för sina organ, reagerade de med synlig chock och skrev under en petition där de uppmanade den brittiska regeringen att agera. Då och då tutade en förbipasserande bilist för att visa sitt stöd – en liten salut i mörkret.

Trots att dessa sammankomster är separerade av hav och tidszoner pekar de alla på samma saker: utövare kom för att sörja de döda, för att lyfta fram det som KKP har arbetat så hårt för att begrava och för att be världen att inte titta bort. År efter år, i fler städer och på allt fler språk, stannar fler människor upp för att lyssna – och höjer sina egna röster för att kräva att en förföljelse som nu är inne på sitt 27:e år äntligen får ett slut.

Denna artikel hänvisar till flera rapporter från Minghui.org, en officiell Falun Dafa-webbplats som publicerar förstahandsberättelser från utövare i Kina och runt om i världen. De ursprungliga rapporterna finns på Minghui.org.